Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Att dricka skålar och politisera,
hvad är i dag igen för särskild grund?”
så frågan gör därutanför sin rund.
”Man lär en ryktbar hedersgäst fetera,”
(till slut förklarar en, som bättre vet,)
”en svensk, en lärd, det säges, — och poet!”
En svensk, en lärd, och diktare tillika,
och häfdatecknare i stort maner,
och filosof därtill! — hvad vill du mer?
Bland nya svenska minnen, ärorika,
i denna stolta forntid från i går,
helt ensam i sitt slag han för oss står.
Det var för Geijer man på Skydebanen
improviserat denna fest i dag,
af Danmarks bästa män ett slutet lag;
för honom vajar ofvanför altanen
den röda dannebrogen till honnör,
för honom dånar åskan innanför.
”Jag är en gammal man, — min sol går neder,
— mitt lifs bedrift är redan i sin höst,”
(så Geijer talade med bruten röst)
”men genom skuggan, som allt mer sig breder,
ännu en solglimt stundom mot mig ler,
— för vänskap, gammal, ny, jag tackar er.”
Och om ej åldring än — det är det samma! —,
han var den trötta vandraren likväl,
trött i sitt väsens djup, trött i sin själ,
tärd af sin egen eld, geniets flamma
och känslans, denna brand i dolda schakt,
som fräter säkert hvad ej sprängs med makt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
