Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han var af tanke trött, af tysta tankar,
af grubblet jäktad — detta ”andra jag”,
som följer dig och aldrig släpper tag,
där på ditt golf med tunga steg du vankar,
som sitter hos dig vid din bok, din härd,
och jagar sömnen från din hufvudgärd.
Och när, vid häfdens väldiga figurer
och stora vyer van, han kring sig såg
det myckna lilla, harmades hans håg;
han drog sig då från dessa dvärgnaturer
in i sitt tält, som en Akilles vred,
men hjärtat hämnade sig — och han led.
Och mer och mer inom sig han sig stängde
med trots och vemod; spotsk som klippans barm,
en vikingssjäl — och dock hur vek och varm!
Ett moln där öfver ögat ständigt hängde,
och såg han upp — det var en tankspridd blick,
som bortåt fjärran horisonter gick.
Jämväl i dag, fast midt i festens gamman,
den hängde där, den evigt samma skyn,
tung, dunkel, öfver kämpens ögonbryn;
i sommarlust de andra allesamman
af stunden njöto — snabbt skall den förgå! —
och höllo tal, — han hörde stum blott på.
Stum, gåtofull! — Men alla med sig kände,
att något större, att en karaktär,
en man var här ibland dem och dem när,
att detta snille, hur man saken vände,
var likväl af ett mera ädelt slag,
än världen bjuder på till hvardagslag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
