Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Följ mig att pjäsen se ifrån parterren!
söndags-”combat” med evolutioner och storm;
själf däri spelar Karl Johan öfverfältherren,
sitter på stridshäst i marskalksuniform.
Sitter i sadeln med imperatorisk hållning,
blickande ljungeld och delande order ut;
öfver det hela han sprider ett slags förtrollning,
leken står nästan som verklighet fram till slut.
Nu, där han hög, från Drottningbergets backe,
följer den låtsade stridens vilda brand,
lyfter allt högre han sin härskarenacke,
trycker mot svärdet allt hårdare han sin hand.
Nu ses han, drömmande, munnen till löje röra,
nu ses han rynka de buskiga ögonbryn;
kulorna sjunga för hans inres öra,
Leipzig i flammor står för hans minnes syn.
Nu är han midt i bataljen. Fransmännen sopa
ryssarne undan. Ställningen kritisk blir.
”Framåt, Cardell!” i sin dröm hörs kungen ropa;
varsamt här närmar sig — Brahe med ett ”Sire?”
Plötsligt då vaknar Bernadotte upp omsider,
mäter sin adjutant från ofvan ner:
”Ah, je me suis trompé!” — Till stridda strider
krigarens själ går igen; hvad vill ni mer?
Så var Karl Johan. Ständigt den franska extasen,
ständigt det gamla förflugna ”en avant!”
något af epopé (ibland blott frasen!),
mycket utaf ”gloire” (fast ibland — blott klang!).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
