Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stammar ett småtäckt virrvarr af brutna glosor,
men till ett leende konungen munnen drar,
kastar en ny bukett af fras-mossrosor
öfver i vagnen och åter till hatten tar.
Hälsar med handen ånyo och vänder så hästen,
ilar från den förlägna i sträckt karriär;
staben, den saluterar med stora gesten,
allteftersom förbi den sköna det bär.
(1861.)
# * *
KLAUS STÖRTEBECKER.
1.
Han var en vild och försvuren en;
af krönikan så är han porträtterad:
en undersätsig med stackota ben,
men rask och energiskt modellerad,
med bröst och skuldror af mäktigt slag,
med breda näfvar att ta ett tag,
med starkt markerade ansiktsdrag,
ett lurfvigt hufvud, en trotsig panna,
ett öga skarpt under buskigt bryn,
och hakan skäggig och solbränd hyn!
Där har ni i pennstreck få, men sanna,
en sjögast, djärf så fan förbanna!
en äkta krabat på Guds försyn.
Hans värld var hafvet, det fria, vida,
och vindarnas tjut var hans musik,
hans fröjd det var att på stormvåg rida,
och sällan sökte han bukt och vik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
