Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’Och labrar vinden, man tar sig ett rus
— stå, ben! fast skutan kränger —,
och därpå en kyss — och det burdus,
om tösen, hi-hi! än aldrig så mycket sig slingrar och slänger’."
6.
Men där ute i den skumma natten,
medan Störtebecker friskt kalasar,
sjunger visor och med flickan rasar,
flyter uppå vikens stilla vatten
helt försiktigt, tyst, en fiskarbåt,
smygande som katten på försåt.
Blott en akteråra ensam vrickar
båten sakta framåt, af och till
ligger den på böljorna helt still,
och där lyssnas, talas blott med blickar . . .
Därpå roddarn åter fart den ger,
— kaparskeppet nalkas den allt mer.
Fem i båten äro. Mens allenast
en den sköter, hvila sig de fyra,
redo att vid minsta fara genast
kasta åran ut och kräftgång styra.
Men hur än man skärpte blick och öra,
intet ljud var från korsarn att höra,
ej en lefvande ombord man såg;
som ett lik på böljan skeppet låg,
mot en molnbädds nattligt gråa massa
trädde kolsvart fram dess silhuett,
men mot luften tecknade sig lätt
master, vanter, i konturer hvassa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
