Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med stolta bringor, sågs sträcka åstad
rakt ut i Nordsjön, en väldig rad,
en jägarkedja på böljande fält,
allt noga ordnadt och välbeställdt.
Då låter helt plötsligt vår amiral
i masttoppen flyga en flaggsignal, . . .
den kännes af alla, dess mening är klar,
snart hela linjen den lystrat har.
Så vänder den raskt bidevind, — se där!
för babords halsar nu västvart det bär!
den ligger ner emot kusten igen;
där skymtar ni kaparen, ankrad än,
där ser ni han gör dock sitt storsegel klart,
— låt gå genom böljor och skum med fart!
där ser ni han hissar sitt segel i sky,
— stäng in honom, skynda! han eljest skall fly!
han kapar sitt ankar, . . . försöket han gör,
han bryter igenom, . . . stäng för, stäng för!
Och timmen var slagen. Som vildmarkens kung,
i jaktnätet fastnad bland buskar och dung.
så Störtebecker här fångad sig fann,
hans vilja var fjättrad, och sveket vann.
Han ville lofvera, han kunde det ej,
ty skutan, förhäxad, med ens sade nej,
ty roret, det var som om trollmakt det haft,
det rörde sig icke för tolfmannakraft:
ej kunde han vända, och trängde han på,
sex hade han mot sig, snart dubbelt ändå.
Han slogs hvad han kunde och litet därtill,
han slogs som en galning, en narr, om ni vill,
han slogs som man slåss, när förspilldt är ens hopp
och allt är förbi — utom flaggan i topp;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
