Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men timmen var slagen. När middag sken,
Klaus Störtebecker bar fjättrar om ben,
och nästa dag han i Hamburg satt
i Rathhaus-fängelsets djupaste natt.
8.
Stor glädje var det nu i hansestaden,
i trenne dagar var man som förryckt,
man lät sin penna hvila mellan bladen
af kladden eller kassaboken tryggt,
man glömde kannmått, viktskål, besman, aln,
man stängde dörrn för sina kunders näsa,
blott för att värdigt fira och befjäsa
den store Burgermeister-amiraln.
Herr Schocke, dagens hjälte, Hansans gud,
af lagrar tyngd, i triumfatorsskrud,
tre dar å rad blef uti guldstol buren,
han drog från gästabud till gästabud,
vid dån af pukor och trumpeters ljud.
Från fönsterna den ena blomsterskuren
den andra löste, af, man fanor svängde,
och näsduksviftandet tog ingen ända,
och knappt man kunde sig för trängsel vända,
och äreportar alla gathörn stängde,
och alla skulle se ”den grossen Held”:
Herr Schocke fram! så måste han hugsvala
sin kära samtid, måste fram och tala
från utbyggdt burspråk, — talade med eld,
med duktighet (dock lade han däri
jämväl en lämplig dosis modesti),
men när han slutat, hvilken frenesi!
”Hip, hip! der grosse Held!” hvad stoj och skri!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
