Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om än så hemligt och halfvägs blott,
men dock hon visste det (slikt hör nu till
elektriciteten, om ni så vill,
till själsmagnetismens telegrafi,
äldre än Örsteds teori!),
och hvad ej läpparna tordes stamma,
det sade hon sig, hvar dag detsamma,
inom sitt hjärtas stängda dörr:
”John Faa, John Faa! ... O, hvarför ej förr?”
6.
Där Haddingtons väldiga ekeparker
— de räcka milavidt omkring —
sluta sig i en halfmånsring
kring staden Dunbars fäladsmarker,
där flyter som gräns en liten bäck
i många bukter, själfsvåldigt täck,
mellan hängande pil och yfvig häck,
från ofvan bergen allt djupare ned
i låga dalar med mosse och hed.
Och följer du den en stund uppåt,
du kommer först på ödslig stråt
förbi en kvarn, en eländig en,
raglande, skef, på fyra ben,
med söndrigt dammbord och gängligt hjul,
i en liten malström, löddrig och gul.
Där går åt sidan, allt uppåt jämt,
en alnsbred stig; den löper på skämt,
på odygd, liksom en bångstyrig pilt,
igenom ett landskap, rått och vildt,
i sicksack ständigt, slingrig och krökt,
bland ormbunksgräs, som en småskog högt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
