Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag härskar fritt öfver berg och dal,
— en lumpen mil är ert jordkapital!
Likt stormande vind, likt skummande älf,
jag går, herr grefve, min gång för mig själf,
jag sätter, herr grefve, våld mot våld,
jag tager, herr grefve, ingens sold!
Ridknekt? . . . Vill ni min lifvakt se?
Den fyller er gård tre gånger och tre!
Jag träder ut på detta ert torn
och låter kring ängden smattra mitt horn,
då — sätt ni upp af drängar ett tjog,
jag kallar ett folk till mitt riddartåg!
Ty ni är gref Hamilton rätt och slätt,
men jag är John Faa, af kungaätt,
och själf är jag kung, som min far det var,
ve den det glömmer! — Se där mitt svar!’’
Den ädle grefven gaf till ett rop, —
strax störtade in en tjänarhop,
det blef i salen ett stoj och gny,
man drog sina knifvar, man var kry,
ty tio mot en den gången man stod,
— Nåväl! hvem börjar? Beslut och mod! . . .
Helt oförmodadt liksom en syn
då trädde där mellan, blek om hyn,
en ungmö späd och fin och vän, —
och grefven studsade: ”Du, — min Jane?”
men tjänarskaran i samma blink
tillbaka vek för sin frökens vink.
”Min far!” — till den gamles bröst hon föll
och i sitt famntag fast honom höll; —
”för himlens skull ej våld och strid!
låt denne man få fara i frid!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
