Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sex timmar för sen min springare var,
. . . men jag tagit igen dem; vid Gud! jag har;
jag tagit igen dem som man, som lord,
som brottets hämnare, rättvist hård,
. . . Och af mitt dagsverk — allt godt och väl —
jag känner mig stolt i min ödmjuka själ.”
14.
I långsam lunk, med tygeln slapp,
med grubblande blick, med bägge händer
lagda i kors på sin sadelknapp,
mumlande än inom slutna tänder,
gnolande än en långdragen ton,
med graflik bas, på mässfason,
gref John rider ändtligen in igen
på Mayboles slottsgård, — ni känner den.
Men nästa dag han sänder ett bref
till mäster Hugo; däri han skref:
”Tolf hufvuden gör mig och ett därtill,
i sandsten, kalksten, hvad helst ni vill!
men märk, med ansiktet vrängdt och styggt
att skrämma kvinnor och barn på flykt,
med markattsnäsor, med ögon på sned,
med tofvigt skägg, med munnen ur led!
För hvar grimas, hvarmed jag är nöjd,
jag lägger ett guldstycke upp med fröjd,
för hvarje djäfvul, som lyser ur
din konstrikt mejslade stenfigur,
jag Hgger två, men jag lägger tre
för hvad däröfver din konst kan ge.
De skola pryda mitt förstugutak
till minne af någonting visst — stor sak!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
