- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 15. Viktor Rydberg; Pontus Wikner /
38

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Liten pilt och liten flicka sitta där på blomstertufva,
sedan de på ängen länge flugit kring som hök och dufva.
Gossen säger: ”jag vill bada, ty här är så varmt och soligt."
”Sval är bäcken,” säger flickan; ”låt oss bada! det blir roligt.”

Gossen lämnar sina strumpor och de andra näpna plaggen
kastade omkring i gräset, lögadt nyss af morgondaggen.
Byxorna med de af mamma sydda granna axelremmar
visa ännu, där de ligga, rundningen af piltens lemmar.

Vid den slarfvens sida lägger liten tös med ordningssinne
ned sin vackra skära klänning, silkesduk och kjol och linne,
lägger sedan allra öfverst bandbeprydda sommarhatten.

Och med glädjerop nu båda springa i det klara vatten.

Se, de muntra barn till mötes bäckens klara bölja hoppar,
smyger sig med smek och kyssar kring de täcka friska

kroppar,

flyger upp i stänk omkring dem, så att tusen pärlor glimma,
när den glade pilt försöker lära lekkamraten simma.

Lär hon det, så har han lofvat fylla hennes korg med nötter.
Hur hon sprattlar nu och sparkar med de knubbigt nätta fötter,
hur hon sträcker ut den ene och den andre trinde armen,
medan hon på gossens händer hvilar med den späda barmen.

Sparfvemamman, som i lönnen nyligen sin boning fäste,
tittar kvittrande på barnen öfver kanten af sitt näste,
tycker: ”fast de ej ha vingar, ha de ändå samma gamman,
som då jag och sparfvepappa plaskade som ungar samman."

Och när lärkan, som i rymden hvilar på de sträckta vingar,
ser det oskuldsfulla paret, slår hon till en drill, som klingar
likt ett eko af det jubel, som i tidens första stunder
höjdes af den första lärkan öfver paradisets lunder.

* * *

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/15/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free