Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ahasverus.
Den röst, som alltet hör, är Adonai’s,
är Zeus’ — han hyllas under många namn.
Prometeus.
Du var ju fordom denne herres gunstling,
som än hans träl?
Ahasverus.
En af de allra minste.
Prometeus.
När vrok dig Adonai utur sin gunst?
Ahasverus.
Då nazarenen gick till Golgata.
Prometeus.
Om det kan lända dig till minsta tröst,
så vill jag, medan’stjärneskaror draga
fram öfver Elbrus, lyssna till din saga.
Ahasverus.
(Ser sig omkring, och då han ingenstädes varsnar vålnaden af Messias,
sätter han sig på en klippa bredvid titanen, försjunker tyst i sina minnen
och säger därefter:)
Min fader var en ättestor rabin,
en skriftlärd, frejdad i Jerusalem.
Där sutto stolte män i Sanhedrin,
men han var väl den stoltaste af dem.
Dock var han ej för god att ta i arf
af far och farfar deras yrkesvärf,
och ur hans hand i min gick först hans slöjd.
och sen hans domarkall på Zions höjd.
Jag hade slafvar, flere hundratal,
som gjorde byssos-skor åt furstebrudar
och mången gyllne pärlbeströdd sandal,
som glittrat under Asiens konungsskrudar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
