Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
min gärd jag lade fromt på templets altare,
min panna fromt på tempelgolfvets stenar,
och när jag genom folkets vimmel skred,
var blicken höfviskt fälld till jorden ned.
Men om jag såg mig kring, hvad såg jag då?
1 hundras ögon där och där i hundras
jag läste: du är värdig att beundras
och värdig afund, skräck och hat också. —
Nå väl, hvad är väl kryddan på ens makt,
om ej att vördnad och beundran väckas,
och att man själf, för hög att kunna räckas,
kan gälda hat och afund med förakt?
Som solen går sin stråt i glans och ära,
går den sin bana fram, som Gud är huld,
och som hon växer, månens gyllne skära,
så under Herrens hand den frommes guld.
Jag njöt mitt nu; du vet det kom ett sedan,
min sol brann ut, och månen gick i nedan —
man säger, det var galiléens skuld.
Jag var bland dem, som dömde nazarenen,
jag skar från Jakobs stam den onde grenen.
Du känner det, jag har ju sagt det förr:
hans väg till döden gick förbi min dörr,
och då jag såg den man, som slungade
sitt ve mot jordens mäktige och lärde
och, själf en träl, all Herrens nåd beskärde
åt trälarne-och de betungade,
då brusade jag upp i vredens glöd
och sade: gå, du usling, till din död!
Och då — du vet det — ljöd det djupt ur jorden
och högt från fästet, men till mig de orden:
du själf skall gå in till din sena död!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
