Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och om jag världens gåta rätt förstått,
har deras olja sitt bestämda mått.
Ja, deras vekar skola slockna alla —
och vet! när denna sol har brunnit ut,
skall själfviskhetens makt på jorden falla,
då äro dina kval och mina slut.
(Ahasverus fattar stafven och går. Han ser sig omkring, och då han
varsnar Messias’ gloria framskimrande genom mörkret, påskyndar han sina
steg upp för klipporna.)
Messias.
(Går fram till Prometeus och lutar sig öfver honom.)
Prometeus.
Du sköna syn, jag känner dig igen.
Du sänker tyst ditt ädla hufvud ner,
och in i djupet af min själ du ser
med blicken af en öfverjordisk vän.
Är du en gud? Är du en dödlig man?
När helst den arme slaf, som nyss försvann,
kom hit med sorgebud, hur världen går,
kom du som morgonen i nattens spår.
Jag ser som förr, hur dina ögon bedja
och hviska mildt, att när min kärlek först
befriats från mitt hat, min hämndetörst,
kan du befria mig ifrån min kedja.
Men nej, ur kärlek går det hat jag hyser,
och skuggan finns, så länge ljuset lyser.
Må då jag ha mitt hat och mina band
och i eoner mina plågors brand!
Jag är nu den jag är och ej en annan;
men på mitt hufvud lägg ändå din hand!
Det känns så svalt, så kylande på pannan
och i min själ så varmt och underbart. —
Det dagas i den mörke dalen nu,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
