- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 15. Viktor Rydberg; Pontus Wikner /
80

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

djupet till den hedniske stamfadern; han såg flickan Bil och
gossen Hjuke bortförda i månbåten och lyckliga i den; han
såg månstrålar skimra i fru Elfridas klädningsveck. Sådana
bilder jagade hvarandra då genom hans själ. Var Erland på
något sätt befryndad med månen?

Knappt var det honom lättare att följa paterns ord, när
insjöns vågor brusade kring ön, och vinden tjöt i barrskogen.
Då hörde Erland röster, som kallade honom ut och hade
ofattligt dunkla sanningar att mäla honom. Då hände, att
han föreställde sig en harpa stor som världen, smyckad med
blinkande stjärnor, strängad genom en blå eller en mulen
oändlighet — strängarne dallrande under solväfda fingrar
eller strukna af dystra, stormjagade molnmassor och blåhvita
blixtar. Och från denna harpa flög Erlands tanke till den
krossade hednaharpan vid sankt Sigfrids fot. Hvarför? Det
visste han icke, han icke ens tänkte däröfver.

*



När denna berättelse börjar, var Erland sjutton år, en
stark och fager sven, skicklig i många idrotter, boksynt äfven,
ofta gladlynt, stundom grubblande, snar att vredgas, snar
att godtgöra, yngling i somligt, barn i annat.

Herr Gudmund Ulfsax var änkeman och ägde en blåögd
dotter, Helena. Riddar Bengt och herr Gudmund
menade, att de unga voro bestämda för hvarandra. Båda voro
de enda barnen, och egendomarne lågo så som om de borde
slås ihop. Och då fru Elfrida var af samma tanke,
öfverenskommo fäderna, att Erland och Helena skulle om några år
varda äkta makar. Ännu voro de skygga i hvarandras
sällskap. Men allt har sin tid. Kärleken sin.

*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/15/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free