Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ofta lade eftertanken en sky på hans panna, och hans ögon
fästes granskande på Erland. Det var, som han gärna velat
säga denne någonting, men ändå tvekade göra det. Stora
tankar rörde sig i paterns själ, men han tviflade, att Erlands
sinne ännu vore lämplig jordmån för de frön han ville utså.
En vinterkväll närmare våren hände, att, sedan läraren
och lärjungen studerat tillsammans, den gamle lade sina
händer på den unges axlar, och hans ögon lyste af
hänförelsens eld. Med halft hviskande röst, som ljöd högtidlig och
hemlighetsfull i det af lampan matt upplysta hvalfvet, talade
han om andens herravälde öfver det lekamliga, om det
osynliga ordets makt öfver seniga armar och trotsiga sinnen, öfver
furstar och herrar, öfver alla världens härar, vore de ock
oräkneliga som hafvets sand. En stor byggnad uppföres,
hvars grundval är jorden, hvars spira når in i himmelen (så
talade han), och när den varder färdig, då är jorden icke
längre jorden, utan en jordisk himmel, ett återsken af den
himmelske himmelen; grundvalen är lagd, pelarne resas,
några höja sig redan i skyn; men onde jättar, som ana, att
denna byggnad skall vara ett fängelse, där de med
demantkedjor bindas till evig tid, ha fattat om pelarne, för att
omstörta dem; men färdigt skall verket varda, ty det godas makt
är större än det ondas, såvidt som Gud är större än djäfvulen.
Men i tiden lefver Gud endast i rena människohjärtan, och
hvarje sådant, som öppnar sig för honom, är en förstärkning
åt hans makt i tiden. Vill du (så talade gubben till
gossen) varda Guds bundsförvant? Vill du bära din sten
till denna byggnad? Det är icke lätt, ty det kräfver mer än
mannastyrka, mer än mannamod; det kräfver försakelse af
allt eget jordiskt. Har du kraft att offra lifvets ros åt Gud
och hafva lifvets törne för dig själf? Mer kan jag nu
icke säga.
Så talade pater Henrik, och Erland, som väl ej rätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
