Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tills pipor och strängaspel tystna, dansen stannar och flickorna
ila tillbaka till de äldre kvinnornas hop. Då synes pater
Henrik på fallbryggan; han kommer från klostret, där
främlingarne nyss varit. Och en af främlingarne, en högvuxen
man, rikare klädd än de andre, går honom till möte och
bugar djupt. Patern vinkar honom att följa. De närma sig
slottstrappan, dit riddar Bengt nedgått för att höra, hvilka
främlingarne äro och hvad de vilja.
Den högvuxne mannen bugar ödmjukt för herren till
Ekö och lägger båda händerna på sin panna. Hans långa
hår är svart, blåsvart det krusiga skägget kring hans läppar,
svart, stolt och ändock skygg den blick han fäster på
riddaren.
Han tiger, men pater Henrik talar i hans ställe:
”Dessa människor bedja om er nåd, ädle herre, och
om tillstånd att uppslå sina tält i er skog, ty de ämna stanna
här några dagar, hvarefter de åter fortsätta sin vandring.
Ty ni må veta, ädle herre, att dessa människor äro af ett
folk, hvilket Gud nekar ro och hvila, sedan han dömt dem
att från släkte till släkte vandra från land till land. Märkligt
är deras öde och viktigt att tänka öfver, ty det vittnar om
Guds allmakt och stränga rättfärdighet och om vår heliga läras
evigt ståndande sanning.
”Dessa vandrande människors fäder bodde, såsom
denne man, bland dem en höfding, sagt mig — deras fäder
bodde för ett tusen tre hundra och mer än fyratio år sedan
uti Egypti land. De voro ett ansedt folk af Ismaels, Abrahams
och Hagars sons, stam, samt ägde fasta bostäder i välsignade
bygder, icke eftergifvande Gosen i bördighet.
”Då kom en dag till deras landsändar en vandringsman,
följd af en kvinna med ett spädt barn i sina armar. För sig
och de sina bad vandringsmannen om hägn under deras tak
mot natten och ovädret. Alla vägrade och visade honom den
ene till den andre. Men främlingarne, som de bortvisade från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
