- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 15. Viktor Rydberg; Pontus Wikner /
92

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

folk, att aldrig söka nattro i ett hus, vare sig muradt eller
timradt, innan deras strafftid vore tilländalupen. Vidare
omtalade han, såsom orsak till sin bön om några dagars
gästfrihet, att han här stämt möte med en flock af sitt folk, som
för en tid skilt sig från honom, för att besöka andra ängder,
och nu åter skulle förena sig med honom.

Sedan åtskilliga andra ord skiftats mellan riddar Bengt
och det vandrande folkets höfding, aftågade den främmande
skaran till det fält i skogen, hvarpå hon en gång förut tältat,
och hit lät riddar Bengt föra mat och dryck i ymnighet, så
att de för en hel vecka kunde vara väl försörjde.

Men bland de svartlockiga flickorna, som dansade på
gården vid pipors och strängaspels takt, hade Erland
upptäckt Singoalla. Det var hon, som anförde dansen, ty hon
var höfdingens dotter och den skönaste af alla.

Patern stannade öfver aftonen på slottet, för att med
riddar Bengt samtala om de märkvärdiga gästerna och
meddela honom de ytterligare upplysningar han af höfdingen
inhämtat, då denne nyss förut besökte honom i klostret och
anhöll om hans förbön hos riddaren.

*


ERLAND OCH SINGOALLA.



Erland hade i början lyssnat till paterns berättelse, som
föreföll honom märkvärdig och rörde folket Singoalla
tillhörde; men snart dref honom oron ur salen: han vandrade
från rum till rum i slottet, ilade upp för vindeltrappan till
den högsta tornkammaren, skådade ut öfver sjön och skogen
och lyssnade till klangen af de klockor, som därifrån
pinglade på det främmande folkets hästar, sprang så åter ned
för trapporna till slottsträdgården, som, välvårdad, men liten
och omgifven af stenmurar, fanns på slottets södra sida, där

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/15/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free