- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 15. Viktor Rydberg; Pontus Wikner /
98

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att se ditt ansikte. I afton kan du ju komma och se vårt
folks läger. Min fader väntar, att riddarens son skall besöka
honom, om ej af godhet, så dock af nyfikenhet.”

”Jag skall komma, men bäst är att träffa dig ensam,
Singoalla.”

Nu räckte Singoalla sina händer till Erland och sade
honom farväl till i morgon. De höllo länge hvarandras händer
och sågo i hvarandras ögon; de funno behag däri. Men
ändtligen ropade de: i morgon! — ja, i morgon! nickade gladt
och ilade åt skilda håll. Men innan Erland hunnit uppför
kullen och Singoalla försvunnit i skogen, vände sig båda och
vinkade än en gång farväl och återseende.

*


I SKYMNINGEN VID SKOGSBÄCKEN.



Solen sjunker ned bakom klipporna vid sjön; trädens
toppar bada i aftonrodnad; fåglarne sätta sig till ro;
klosterklockan, som kallar munkarne till aftonbön, ljuder öfver
nejden; Erland lämnar slottet och ilar till mötet.

Så träffar han Singoalla hvarje afton under den höga
granen på kullens topp, medan skymningen smyger mellan
skogens stammar. De tala i början mycket och leka som barn
på den gröna stranden; ”det finnes ingen vacker flicka på
jorden utom du,” säger Erland till Singoalla, och hon svarar
glad: ”ack, tycker du det? Innan jag gick hit, speglade jag
mig i en källa för att se, om du kunde finna mig behaglig."

Men småningom varda båda tystlåtna; hellre än att tala
älska de att skåda i hvarandras ögon, och de kunna detta
i trots af skymningen, ty de äro hvarandra nära och linda
sina armar, den ena kring den andras hals. Då blickarne
så förenas, trånar äfven mun till mun, och snart mötas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/15/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free