- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 15. Viktor Rydberg; Pontus Wikner /
100

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dessa dagar. Hon bäfvade, då hon skulle smyga till mötet,
men kunde likväl icke afhålla sig därifrån, ty det sved i
hennes hjärta, då hon ej såg riddarens stolte son; om natten
drömde hon om honom, om dagen tänkte hon på honom,
och rätt lycklig var hon icke, utan då hon kände den smärte
gossens arm kring sin midja. Och likväl var hon skygg,
hon visste ej hvarför, likväl höjde hennes själ tysta
ångestrop, då han nalkades henne. Tala kunde hon knappt, då de
sutto bredvid hvarandra, ty oro och längtan pressade skiftesvis
suckar ur hennes barm; hon kunde ej mer skåda i Erlands
ögon, ty det var som om de brände hennes; hon sänkte sin
blick, slöjad af långa ögonfransar, till bäckens sorlande vatten,
eller höjde hon dem till de tyst skridande stjärnorna, medan
Erland såg och såg på henne. Och ändå kände hon hans
blick, utan att kunna möta den, som en ljuf plåga in i djupet
af sin själ.

Då sade Erland en kväll, när de sutto med kinderna
tryckta mot hvarandra, så att hans ljusbruna lockar blandade
sig med hennes mörkare:

”Sjung, Singoalla! Sjung en af ditt folks sånger!”

Men Singoalla svarade knappt hörbart:

”Jag kan ej sjunga mer.”

”Och dock hörde jag dig sjunga den första gången vi
sågo hvarandra, då Grip ville bita dig, och jag var elak mot
dig. Hvarför vill du icke sjunga nu? Är du sorgsen?”

”Ja.”

”Hvarför är du sorgsen? Har jag förtörnat dig?”

”Du! Nej, Erland! Jag vet icke, hvarför jag är sorgsen
...
Dock, måhända är det därför, att vi en gång skola
skiljas ...

”Skiljas!” utbrast Erland bleknande. ”Vill du icke
alltid stanna här?”

”Jag ville alltid vara hos dig, men jag måste följa min
fader. Ja, när jag tänker därpå ... ser du, jag har icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/15/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free