Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Assim hade stigit af hästen. Han stirrade med förklaradt
anlete in i de öfverjordiska färglekarne och sade:
”Usas, Usas, himmelens dotter, hell dig, ungmö
Morgonrodnad! Ljusets stridsmän, dina kämpar, feja sina vapen,
spänna de röda hästarne för din vagn och öppna dig
himmelens port. Du fattar den heliga ordningens tyglar och far
med färgblänkande hjul upp på lagstadgad väg, ett ljufligt
förebud åt den härliga Sûrya. I dig är alla varelsers ande,
till rörelse väcker du allt som lefver. Mörkrets makter fly
vid din åsyn, du stolta segervana fägringssvällande ungmö
Morgonrodnad.”
Solkanten visade sig, och i brådhast stod hela den
bländande skifvan öfver synranden, för att med saktad ifver lyfta
sig högre. Assim sänkte sin panna och bad:
”Sûrya, jaga mörkret ur mitt sinne, där det råder, medan
jorden badar i din glans! Sol, härliga drottning, lyssna från
din höga eldskimrande vagn till sonen af fäder, som ägnat
dig tusen sånger, otaliga offer! Haf förbarmande med mig!
Jag är en man, förnedrad af obesvarad kärlek. Mitt blod är
förgiftadt. Jag önskar fördärf och död öfver en hvit, som
tillbedes af henne, som har förtrollat mig. Midt i din
strålglans är det natt för mina ögon. Sûrya, medlidsam i ditt
majestät, räck den sjuke ett blad från den krans af
hälsoblomster, som smycka ditt skinande änne! Vill du gifva mig
Singoallas hjärta? Vill du det ej, så lägg mig bland dem,
som skådat din härlighet och icke skåda den mer!”
Detta var en behaglig vandring, tyckte Erland, och hans
bröst svällde af en enda känsla, som ropade: fram, fram
genom den sköna världen! Han såg på Singoalla; hon var
en nyss utvecklad ros, frisk af morgondagg.
Men morgonen hade ej förjagat det nattliga moln, som
hvilade på höfdingens panna. Äfven hos honom ropade en
känsla: fram, fram! men det var en ängslande känsla. Han
ilade outtröttlig från vagn till vagn och eggade männen att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
