- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 15. Viktor Rydberg; Pontus Wikner /
114

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skynda. Timme efter timme förled, och solen stod redan
högt; hästarne badade i svett, kvinnorna voro trötta och
knotade. Men höfdingen ropade: fram, piskorna smällde
öfver de trötte dragarne, och vagnshjulen gnisslade på sina
nötta axlar.

”Höfding,” sade Erland till Singoallas fader; ”skall du
icke snart bjuda rast? Vet du ej, att dragare tarfva hvila,
foder och vatten? Se, där borta flyter en bäck. Låt oss
vattna hästar och oxar!”

”Där,” sade höfdingen och pekade mot en sakta sluttande
höjd, som var helt nära; ”där skola vi hvila.”

Mer svarade han ej, ty i detsamma sprängde fram till
honom en ryttare. Det var Assim. Han hviskade något i
höfdingens öra. Dennes ansikte mörknade än mer, och hans
ögon sköto en orolig blick. Han sade intet, men han kallade
några af de äldre männen till sig och utdelade med låg röst
befallningar.

Emellertid skred tåget uppför den skogklädda kullen.
På toppen var en slätt. Här frånspändes dragarne, vagnarne
ställdes i en ring och hopbundos med rep, så att de bildade
en vagnborg. Där inom samlades nu folk och hästar. Vapen
framtogos och lades i en hög kring en väldig ek, som stod
midt på den gröna planen. Undrande frågade Erland
höfdingen, hvad detta skulle innebära.

”Varsamhet höfves ett folk, som har många fiender."
svarade denne och gick så till ett hemligt rådslag med de äldre
männen, medan de yngre fodrade hästarne, och kvinnorna
buro vatten från en källa eller tillagade middagsmåltiden.

Kring Singoalla samlade sig stammens unga flickor; de
glammade muntert och sågo med förstulna blickar på den
blonde ynglingen, som de alla funno vacker och i hjärtat
åtrådde att äga till man. Du är lycklig, Singoalla, sade de,
och Singoalla nickade gladt. Men bland de unga flickorna,
som talade med Singoalla, var ingen af Assims systrar eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/15/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free