- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 15. Viktor Rydberg; Pontus Wikner /
125

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hennes späda kropp skakade af kyla och utmattning. Hon väcktes
af Käcks skall. En man stod framför henne.

”Assim!” utbrast hon och riktade på honom en
förvirrad blick.

”Ja, det är Assim, du olyckliga Singoalla,” sade han.
”Jag har sökt dig hela natten.”

”Hvad vill du mig?”

”Rädda dig, Singoalla, att du icke faller i de hvites
händer. Du är ju ensam, olyckliga barn. Du är hungrig;
här ett bröd! Du fryser; här min kappa! Stig upp, Singoalla.
Om du icke älskar Assim, så låt honom likväl rädda dig.
Du är förskjuten af din fader, men jag kan icke öfvergifva
dig.”

”Gå ifrån mig! Du och din moder I hafven dödat min
Erland. Du är förhatlig för mina ögon.”

Assim teg och dolde ansiktet i sina händer.

”Assim,” utbrast Singoalla hastigt. ”Du är god, jag
skall icke visa dig bort; nej, jag skall följa dig och jag skall
älska dig, om blott du uppfyller en enda bön.”

”Jag vill ju dö för dig; jag vill göra allt hvad du vill,
blott icke lämna dig,” sade Assim med ett lätt skimmer af
glädje i sitt mörka ansikte.

”Väl, gå till borgen och återvänd hit med Erland! Men
kom ej tillbaka utan honom! Våga ej komma utan honom!”

”Din Erland är död,” sade Assim, grymt sargad i hjärtat
af dessa ord.

”Du ljuger.”

”Nej, då jag sökte dig, var jag äfven i grannskapet af
slottet. Jag hörde folk tala och säga, att han är död.”

”Gå då från mitt ansikte och låt mig dö,” bad Singoalla
och lutade sin panna mot granens stam.

Assim stod orörlig; suckar häfde hans barm.

Äfven Singoalla var tyst och orörlig, där hon satt med
pannan tryckt mot granens hårda bark.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/15/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free