Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Riddar Erland lade sin hand på hans hufvud och suckade
djupt — han visste ej hvarför. Han kunde ej skilja sin blick
från gossens drag; de påminde honom om något förflutet.
Och under det han så betraktade den lille vandrarens ansikte,
började åter skuggan, som dvaldes i hans själs djup, att
sucka, röra sig och söka tränga upp i själens ljusare, af
minnets klarhet lysta ängder. Då grep riddaren med
omedveten häftighet om den lilles arm och tvekade, om han skulle
trycka honom till sitt bröst eller slunga honom bort med sin
arms hela kraft. Men gossen gaf riddaren en blick, som om
han ville säga: ”Släpp min arm! Du gör mig illa.”
De upplysningar patern äskade vann han endast genom
många upprepade frågor. Se här hvad han fick veta:
Sorgbarn hade vandrat långt, genom stora skogar, genom
många städer och farit öfver vida vatten. Hvad dessa skogar,
städer och vatten hette, det visste han ej, ty han var icke
vetgirig på namn, och de namn han hört hade han glömt.
På sin vandring var han icke ensam; han hade haft
följeslagar. Men hvilka, därom gaf han föga besked. Då patern
närmare frågade om detta, teg han, likasom han ej förstått
frågan, och då patern upprepade den, teg han åter.
Om ändamålet med sin vandring berättade Sorgbarn
följande, som icke litet förvånade både patern och riddaren:
”Det är vordet uppenbaradt för min moder, att ett
kloster skulle finnas i denna nejd, hvilket en gång i förflutna
år plundrades af hedningar. Det är likaledes uppenbaradt
för min moder, att de röfvade skatterna skulle återfinnas
genom mig, om hon med mig ville företaga en vallfärd till
det aflägsna klostret, och om en riddare, som är herre öfver
trakten där omkring, ville taga mig till sin ende liftjänare
och jag ville tjäna honom i hundra dagar och sofva på mattan
vid hans dörr. Då sade min moder, att det vore ett Gud
behagligt verk att uträtta detta; min moder sade ock, att
hon var mycket olycklig, och att Gud kanske skulle återgifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
