Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu började pater Henrik i väl valda ordalag föreställa
riddaren, att detta ej var rätta sättet att bemöta en pilgrim,
ung och värnlös som denne och kommen i så underbart
ärende. Icke allena för pilgrimens egen skull, ej blott för
hans faders och moders, ej heller endast för klostrets, utan
förnämligast för att se, om ej Gud med detta ville bevisa ett
underverk, vore det riddar Erlands skyldighet att emottaga
pilgrimen i sitt hus och låta honom sofva på sin matta.
Vore villfarelse eller svek med i spelet, skulle väl detta snart
röjas, om icke förr, så efter de hundra dagarnes förlopp.
Patern tillade, att Sorgbarn skulle denna natt hvila i
klostret, men att om riddaren för den bestämda tiden ville
taga honom till tjänare, skulle det fromma verk, som barnet
med denna tjänst uträttade, följande morgon invigas med
en högtidlig mässa i klostrets kapell, hvilken riddaren och
fru Helena inbjödos att öfvervara.
”Nåväl,” svarade riddaren, ”det må så blifva.” Och
han fortfor hviskande: ”Om jag ej hört denne gosse uttala
Guds och Kristi namn, skulle jag tro honom vara en ond
ande, ett hemskt spökelse, ett bländverk från afgrunden.
Se hans ögon! Äro de ett barns ögon? Talar ej olyckan ur
deras mörka djup? Jag säger er, fromme fader, bestänk
detta barn i morgon rikligen med vigvatten!”
”För mig är hans ansikte intagande, och ej heller ser
jag något ondt i hans ögon,” svarade priorn.
”Jag tänker på pestgossen,” mumlade riddaren; ”måtte
den här icke föra olyckan i mitt hus!”
”Hvilken tanke!”
Riddaren bläddrade mekaniskt i handskriften, som låg
framför honom, sänkte hufvudet i båda sina händer, men
lyfte det igen och såg med en blick af öfverraskning och
nästan rädd misstänksamhet mot dörren, ty han hörde något
därifrån: en halft hviskande, halft sjungande barnröst,
ledsagad af toner med en skär, spröd, eterisk klang.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
