- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 15. Viktor Rydberg; Pontus Wikner /
133

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

toner, som bildade en enformig, ödslig och främmande melodi.
Om riddaren och patern velat lyssna till Sorgbarns sång,
skulle de på en mellanstund, då åskan var tyst, kunnat höra
följande ord, ledsagade af glasbitarnes klang, regnets sorl
därute och klockornas dån från tornet:

Solen går ned, och molnen vandra med vefullt sinne
hän öfver skummande sjö, öfver susande skogars mörker,
tranan skriar på ödsligt skär,
falken dväljes i klyftans skygd;
trött att jaga han gömt sin näbb i
vingens af skurar tyngda dun.

Solen gick ned, det svartnar så djupt under gran och fura,
regnet sorlar och ränniln suckar i bergets mossa,
molnet löser sin sorg i gråt,
sonen hvilar på moderns sköt,
molnets son och hans sorgsna moder
längta och svinna i tårar hän.


Dessa ord sjöng Sorgbarn, men innan han slutat sin
sång, steg riddaren upp, gick fram till honom och trampade
glasbitarne i smulor.

”Hör du icke åskan?” sade han och fattade gossen häftigt
i armen. ”Vill du gäcka Guds röst i stormen? Hvar har du
lärt seder? Höfves det ej den fromme att korsa sig och böja
sitt hufvud för blixten? Är du en hedning?”

Sorgbarn såg på sitt smulade klangverk och sedan på
riddaren.

”Får jag tjäna dig i hundra dagar eller icke?” frågade
han, likasom han ej förstått riddarens vrede.

Denne släppte hans arm och kunde knappt uthärda hans
blick, men svarade:

”Du må komma, ty det lyster mig se hvem du är. Men
dessa hundra dagar skola icke varda dina sötebrödsdagar,
var viss därom! Du skall få sofva på min matta, men också
vara min hund och lönas med sparkar. Och återfinnas icke
de plundrade klosterskatterna genom dig, såsom du

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/15/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free