- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 15. Viktor Rydberg; Pontus Wikner /
135

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

högligen öfver att just hennes hus var det, hvari uppenbarelsen
ålagt honom botgöra och tjäna. Och när fru Helena inträdde
i kapellet och munkarnes högtidliga sång tonade henne till
mötes och hon bland deras böjda skepnader upptäckte gossen,
iförd en snöhvit skrud och skönare än någon af de keruber,
med hvilka en konstnär smyckat Gudshusets väggar, då
knäföll hon och med henne riddaren och allt folket och förenade
sin bön om det fromma verkets framgång med den Ambrosianska
hymn, som högtidlig, fastän sjungen af darrande
stämmor, fyllde hvalfvet:

O rex æterne domine,
Rerum creator omnium,
Qui eras ante sæcula
Semper cum patre filius
...


Rökelsekaren svängdes och slöjade koret med ljusa skyar;
pilgrimen knäböjde på altarrunden och emottog välsignelsen.
Sedan detta skett, fattade priorn hans hand och förde honom
fram till riddaren. Fru Helena emottog honom med vänliga
ord; riddaren sade intet, men såg noga till, att Sorgbarn,
likasom alla de andra, fick sin andel från vigvattenskvasten,
då de lämnade kapellet. Sedan Sorgbarn åter ifört sig sina
vanliga kläder, följde han, ett mål för allas nyfikna blickar,
sitt nya husbondfolk till slottet.

På vägen dit timade, att en raggig hund med långsamma
steg, likasom stela af ålder, kom gående ur skogen, sällade
sig till Sorgbarn och slickade hans hand. Därefter vädrade
han på riddaren, uppgaf ett tjut och ville hoppa upp mot
hans bröst. Riddaren sparkade hunden tillbaka, men då han
åsåg djuret närmare, utropade han och stannade:

”Min gamle Käck! att du ännu lefver! Hvarifrån
kommer du?”

Riddar Erland smekte hunden och kunde inom sig ej
nog undra öfver detta oväntade återseende, ty Käck hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/15/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free