Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
funna kronan ånyo prydde den heliga jungfruns bild i
klostret; dels ock för att meddela riddaren innehållet af ett
bref, som anländt från ett kloster upp emot norska gränsen.
Men då patern kom till slottet, fick han veta, att
Sorgbarn länge varit i skogen. Däremot var riddar Erland nyss
hemkommen, och pater Henrik gick då till honom.
Paterns anlete, annars på en gång lugnt och lifligt i
uttrycket, bar tydligt vittnesbörd om en tung och orolig
sinnesstämning. De båda männen träffades i tornkammaren.
”En sorglig nyhet,” sade patern, lade brefvet på bordet
och satte sig tungt i en länstol. ”Detta pergament är mig
tillsändt från min broder Benediktus, prior i Gudtorps kloster,
som ligger vid gränsen af Norge.”
”Än sedan?” frågade riddaren.
”Du spådde sant ... jag fruktade det ... Läs! Han
nalkas oss med stora steg, Guds vredes dag, dies iræ, dies
illa ... Pesten är i landet och sprider sig hastigt. Miskunda
dig, Gud! Hvem undrar, om det starkaste hjärta nu vill
bäfva!”
Riddar Erlands bleka kinder vordo blekare. Han fattade
pergamentet, och hans blick föll på följande rader:
”Den hemske mandråparen lär kommit till norska staden
Bergen med ett redlöst angliskt skepp, hvars besättning var
död, då skeppet dref in på redden. Han skonar hvarken
hög eller låg, klerk eller lekman, rik eller fattig. I Nidaros
är ärkebiskop Arne med hela domkapitlet slagen af honom.
Han har vandrat från dal till dal och bortsopat allt lefvande,
icke allena människor, utan husdjuren, vilddjuren, ja
fåglarne under himmelen. Nu är han här. Parce, parce, cohibe
flagellum, Domine Deus! Mitt kloster är utdödt. Jag är
ensam kvar. Mina bröders lik ruttna utanför klosterporten;
jag har ej kunnat jorda dem. Jag ser genom mitt fönster de
ännu lefvande bland folket draga i procession kring kyrkan,
åkallande Guds barmhärtighet. Medan tåget skrider, glesna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
