Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
minne, genom giftdryckens lekamliga och vidskepliga sagors
andliga verkningar förenadt med bilder af helgerån, svek,
mord och trolldom; ty minnet af Singoalla var äfven förenadt
med hågkomsten af en ed, visserligen hednisk, men dock
en ed, som riddaren brutit, och med minnet af en
vedergällning, som denna ed skulle draga öfver hans hufvud ...
”sedan med lugn”, ty genom den lille pilgrimen likasom
kristnades detta minne, och riddaren tyckte sig känna, att han
med godhet mot Sorgbarn kunde försona hvad han ofrivilligt
brutit mot Singoalla.
Men vi lämne riddaren och följe Sorgbarns väg i skogen!
Så fort, att hans bleka kinder färgades af rodnad, hade
Sorgbarn ilat bland granarna längs insjöns strand, till dess han
kom till en sammangyttrad hop af branta klippor, väldiga
delar af ett berg, som urtidens krafter söndersprängt, och
hvars stycken nu på villsamt sätt stodo lutande mot eller
vältrade på hvarandra.
Sorgbarn inträngde i irrgångarne bland dessa klippor,
klättrade än upp, än ned, och stod ändtligen i en grotta, dit
endast matt dager letade sig väg mellan hällar, slängda som
tak öfver lutande granitblock. Käck hade följt gossen på
hans bland ris och snår knappt skönjbara stig.
Grottan var bebodd. En mossbädd, klädd med skinn af
skogens djur, följde de oregelbundna väggarna. En flat sten
gjorde tjänst som bord i hålans midt. På golfvet lågo en
båge, en bunt pilar och ett svärd, och där bredvid svedda
grenar på en hög af kol och aska.
Två skepnader sutto i skymningen där inne, när
Sorgbarn kom med Käck. Den ena var en man, mager, svartbrun
och skumt blickande ur ihåliga ögon. Den andra var en
kvinna, mörk och mager likasom mannen. Båda tego och
stirrade framför sig. Onämneligt lidande suckade i hvarje
drag af denna kvinnas anlete; trånande smärta hade tecknat
linjerna af hennes gestalt. Men skönhet låg ännu, ett blekt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
