Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ja, sammansmälte med denna till en. Riddarens själ såg in
i Sorgbarns, såsom den trogpe tjänaren ser i sin herres ögon
hvad han vill, tänker och känner. Snart skulle den hemliga
kraften verka än djupare. Som i det växande trädet
årsringarne bilda sig kring kärnen och torka, i den mån nya
sådana lägga sig omkring de gamla, så växa omkring det
mänskliga väsendets kärne årsringar af lidelser, känslor
och tankar, som hvar efter den andra fornas, medan nya
lidelser, känslor och tankar lägga sig utomkring de vissnade
och saftlösa. Men själens äldsta årsringar äro dock de, som
ligga närmast hennes kärne; därför äro barndomens minnen
så ljufva: de äro närmast andens hjärta. Medan nu gossen
förde Erland mellan skogens stammar, trängde den hemliga
kraften allt djupare in i hans väsen, från årsring till årsring;
och allt efter som hon inträngde, lifvades på nytt de vissnade
och förgätna lidelserna, svällde de åter af safve ur minnets
rot. Erland vardt densamme han var för tio år tillbaka, då
han plockade blommor vid bäckens rand med den bruna
flickan. Skuggan, som dvalts i hans själs afgrund, steg upp
i känslans ljusaste dager; ungdomskärlekens känsla, den
ljufvaste, den som annars aldrig återvänder, ilade genom
hans varelse, och han tänkte, han kände Singoalla.
”Sorgbarn,” sade riddaren, då de hunnit ett stycke in
i skogen; ”låt oss sitta ned och hvila. Natten är så skön.
Ser du stjärnan, som glänser där uppe öfver ekens topp?
Jag älskar dig som en son, som om du vore min lille Erland;
ja jag älskar dig mer, bleka barn, och jag ser i din själ, att
du älskar mig. Det är så skönt, så friskt i natten. Hvart
för du mig, Sorgbarn? Jag följer dig till världens ände.”
”Jag för dig till min moder.”
”Bor din moder i skogen?”
”Ja.”
”O, att du vore min son! Är du icke min son?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
