Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Jag är din son,” svarade Sorgbarn, häpen, rörd och
förvirrad öfver dessa ljufva ord,.
”Hvem är din moder? Är det Singoalla ... Singoalla
... Singoalla?”
Klangen i hans stämma vardt mildare och mildare.
”Ja, min moder är Singoalla."
"O Gud!” sade riddaren, och tårar sipprade ur hans
halfslutna ögon, ”jag är så lycklig. Älskade son, hvi
igenkände jag dig icke genast? Du har varit främling i din faders
hus, du har lidit mycket af hans orättvisa vrede. Jag ser
dock i din själ, att du icke hatar mig; nej, du älskar mig
och är säll af mina ord. Kom, Sorgbarn, jag vill gå till din
moder.”
De fortsatte vandringen. Sorgbarn ryste i natten ...
ryste af sällhet, ty så kan äfven ske, då sällheten kommer,
som en flod af solljus inströmmar i ögon, som, förut blinda,
brådöppnats ... ryste af en hemsk känsla, ty riddaren var
så blek, så förändrad, hans röst så andelik. Det var som
ett bländverk, som om en främmande själ talat ur hans mun.
De stannade framför klippbrottet. Sorgbarn fattade sin
faders hand och förde honom in i labyrinten. Ett eldsken
lyste, det försvann igen, ty en klippvägg skymde det, men
snart visade det sig åter. Det kom från grottan.
”O, jag darrar,” mumlade riddaren; ”bor min själs
älskade i dessa klippor?”
Ljuden af riddarens och pilgrimens steg genljödo och
förebådade den ensliga bostadens invånare deras ankomst.
Singoalla satt på mossbädden, eldskenet flämtade på de
fuktiga klippväggarna och spred en bedräglig rodnad öfver
hennes kinder. Äfven Assim satt på sin förra plats, med
korslagda armar. Han hade nyss slipat svärdet mot en
berghäll; nu hängde det blottadt i hans bälte.
”Hör,” hviskade Singoalla, som allt ifrån skymningens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
