- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 15. Viktor Rydberg; Pontus Wikner /
156

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Sorgbarn, till en sakta sluttande höjd, öfver hvilken hennes väg
låg. Hunnen upp stannade hon, ty hon såg riddaren till
häst där nedanför. Hans ansikte var mörkt och skräckinjagande.
Hans häst var höljd af skum. En båge hängde
på hans sadelknapp.

Äfven han upptäckte henne; han stannade, förde handen
öfver ögonen, såg och ropade:

”Förbannade spökelse! Hedniska troll! Förföljer du
mig äfven vid dagsljus?”

Och han ryckte till sig bågen, spände honom, lade en
pil till strängen och sköt.

Men Singoalla hade redan försvunnit. Assim hade störtat
fram, ryckt henne med sig och fört henne ur sikte. Därefter
spände Assim sin båge och ilade tillbaka för att gälda skottet,
men då var riddaren redan borta.

När Assim återvände, satt Singoalla på den gröna
mossan och stirrade framför sig. Sorgbarn satt bredvid
henne, tyst, men önskade att få dö.

”Singoalla,” sade Assim och böjde sig öfver henne.
”Vill du ej, att jag skall döda Erland? Jag har en giftig pil
i mitt koger och riktar väl.”

”Jag har rättighet att taga hans blod. Döda honom!”
sade Singoalla.

Assim gick. Hans ögon lyste af fröjd. Äfven för honom
fanns det hopp.

Men hans fröjd var kort. Singoalla ropade honom
tillbaka. Han kom.

”Nej, Assim! Icke än, Assim!” sade Singoalla. ”Nej,
icke än!” upprepade hon och förde ett finger eftertänkande
till sin panna. ”Sorgbarn skall i kväll föra den förrädaren till
mig. Jag skall då döma honom, och varder domen döden,
skall du, Assim, döda honom ...

”Ha!” tillade hon och reste sig stolt; ”den ljuslockiga
kvinnan, hans blåögda Helena, äger honom om dagen; men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/15/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free