- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 15. Viktor Rydberg; Pontus Wikner /
157

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

min, min är han om natten, ty han är slaf af min Sorgbarns
kraft. Farväl, Sorgbarn! Jag väntar dig och honom i natt.
I natt står domen.”

Kvällens timmar voro långa för Singoalla, där hon vid
stockelden i grottan väntade på domens stund. Sorgbarn,
mina ögons lust, din kraft skall icke svika ... så talade hon
till sig själf. Slipa ... så talade hon till Assim, som oförtrutet,
med vansinnigt lugn, brynte sitt svärd mot klipphällen.

Men Sorgbarn, huru långa voro ej timmarne äfven för
honom! Hur hemsk den stund, då riddaren åter dukade
under för hans kraft! Hur ryslig hans nattliga vandring
i skogen vid sin faders sida!

”Sorgbarn, min son ...

Så ljöd det åter från riddarens mun. Men nu ryste
Sorgbarn vid dessa ord. De voro icke hans faders, de voro en
gäckande andes, som talade med hans faders tunga.

”Sorgbarn! Du vet ej, hur jag älskar dig,” sade
riddaren under den nattliga vandringen.

”Nej, släpp min hand! Du må icke röra mig. Jag vill
icke vara din son.”

”Natten är mörk, moln segla under himmelen ... och
du, Sorgbarn, talar ord, som isa mitt blod. Ser du molnen
på himmelen, min egen Sorgbarn?”

”Ja, det börjar regna. Skynda dig! Jag skall föra dig till
min arma olyckliga moder.”

Regnet kom i strida strömmar. Det rasslade i skogen;
ingen stjärna lyste den enslige stigen. Nattfåglarne skreko i
klyftorna. Och vid den lille gossens sida gick en blek vålnad
med halfslutna ögon.

De kommo till klippbrottet. Sorgbarn stannade, och en
ny rysning ilade genom hans lemmar. Han tänkte på Assims
svärd, på domen, som väntade. Ja, han stannade och önskade
sig döden.

”Sorgbarn,” sade riddaren. ”Gif mig din hand. Du

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/15/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free