Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för ju mig till Singoalla. Elake Sorgbarn, jag skall klaga för
din moder, att du talat grymma ord till din fader.”
Så hotade riddaren med smekande röst. Men
Sorgbarn grät.
”Hvarför gråter du? Hvarför vredgas du på mig? Kom.
Sorgbarn! Gif dig till freds! Jag skall icke klaga på dig hos
Singoalla.”
Och riddaren ville gå in bland klipporna.
Men Sorgbarns vilja höll honom tillbaka. Gossen
utbrast häftigt:
”Nej, stanna! Rädes du icke, herr Erland?”
”Vinden blåser i skogen, men hvem är rädd för vind och
mörker?” svarade riddaren. ”Du är barnslig, gosse.”
”Hör du icke, hvad vinden säger dig? Det är en sorglig
saga, och du borde rädas.”
”Hvad säger vinden? Förtälj hans saga! Jag lyssnar
gärna, om du aftorkar dina tårar och är glad.”
Medan riddaren talade så, lutade han sig mot en häll,
smålog och höjde sin panna mot den mörke himmelen. Ur
klippbrottet skymtade en skugga.
”Vinden säger: ’min moder födde mig en natt på
kyrkogården. Hon sökte där sin makes graf, men han var icke
död’.”
”Hörde du vinden säga detta, underlige gosse? Hvad
säger han då nu?”
”Vinden säger: ’Min fader var en riddare, som färdades
vida, ostadig i sinnet och trolös’.”
”Då liknar ju vinden sin fader.”
”’Min moder sökte honom och vandrade från land till
land men fann honom icke. Själf trodde hon sig älskad och
sökt af honom. Hon trodde honom mycket olycklig, och hon
grät öfver honom; hennes tårar föllo som dagg på ängen,
som regn på bergen’.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
