Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väl med denna kvinna; men du, Singoalla, är min enda
verkliga kärlek, likasom du är min första och rätta maka.”
”Bedrag mig icke,” sade Singoalla bedjande; ”tala icke
så, att jag än en gång omfattar förhoppningar, som sedan
svikas och efterlämna vrede och förtviflan! Villades jag ej
af dina ord, då Sorgbarn första gången förde dig till mig?
Jag trodde, att du älskade mig alltid, och att det var din
sällhet att skåda mig. Då beslöt jag uppsöka dig. Men du
ryste vid min åsyn och vredgades och ville döda mig. Erland,
du hatar mig om dagen; älska mig kan du endast om natten,
då Sorgbarns hemliga kraft slagit din vilja i bojor.”
”Det ligger sanning i dina ord, men det är icke hela
sanningen, ty nu skådar jag klart,” sade riddaren. ”Jag är
ej densamme om dagen och nu, då jag är hos dig. Om dagen
är jag olycklig och vansinnig; ja, vansinnig. Du minnes väl
Assim och din fader? Det onda de gjort mig öfverflyttade
min förvirrade själ på dig. För min sjuke tanke vardt du en
outplånlig skräckbild, och själfva ditt namn, det ljufva
Singoalla, ljöd för mig med hemsk klang. Då kom en flicka, som
var min barndomsvän och min vårdarinna, när jag låg sjuk.
Jag trodde mig älska henne; men den kvinna jag älskade var
alltid du, min maka; det var du, som bar en mask, lik Helenas
anlete. Ja, jag älskade aldrig Helena, utan dig som Helena;
det känner jag nu. Singoalla, vill du icke döda mig för rättvisans
skull, för min brutna ed och de kval, jag förorsakat dig,
så döda mig för min egen skull, ty jag ryser för morgondagen.
Jag vill icke vakna till vansinne och till hat mot dig,
som är min själs hjärta.”
Singoalla svarade:
”Din mened är dig tillgifven; för den skall du icke dö.
Ej heller skola dina ord förleda mig tro, att du icke älskar
Helena åtminstone om dagen, när du är vansinnig. Hvad
gör det, att du är vansinnig, Erland, om du är lycklig? Se,
jag kom till denna nejd och sände dig min son, att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
