Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
händer och ropade hennes namn; men hon var borta, och
Sorgbarns kraft fängslade Erland vid stället.
Då utbrast Erland i sådana verop, att det skar genom
Sorgbarns märg. Den lille darrade och kände sin kraft
minskas, sin vilja slappas, sitt hjärta smälta.
”Sorgbarn,” ropade riddaren, ”jag krossar dig, om du
icke svär vid Gud att nästa natt, hvarje natt återföra mig till
Singoalla!”
”Jag svär,” suckade Sorgbarn, nästan medvetslös.
”Fort! Återvändom då till slottet, innan jag vaknar!
Jag känner, att din kraft minskas, att jag snart skall vakna.
Skynda dig! Vi äro annars förlorade.”
Sorgbarn gick med snabba steg. Erland följde honom.
En knapp fjärdedels timme därefter hvilade riddaren i sin
säng och pilgrimen på sin matta.
Men Assim lurade förgäfves på sitt rof, där han stod i
klippbrottet med det skarpslipade svärdet i hand. När
Singoalla återkom till grottan, sade hon endast: ”Riddaren
kommer icke.” Assim slog då svärdet i klippan, så att det
brast vid fästet, ilade så till stranden och roade sig hela
natten med att härma nattfåglarne och rulla stenar nedför
klipporna i sjön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
