- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 15. Viktor Rydberg; Pontus Wikner /
164

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

henne hålla den ed hon svurit på Alakos bild, om ock han
själf af onda makter drifvits att bryta sin. Huru ljufva voro
ej hans smekningar för den arma, hvars allt han varit från
hennes första ungdomsår! Huru sköna voro ej dessa nätter,
genombäfvade af det lönliga, då de hviskade med hvarandra
i grottan eller i oändlig trånad sutto, hand i hand, på bäckens
strand! Singoalla kunde icke motstå; hon stannade och
fram-lefde timmarne i svärmiska drömmar.

På tjugonde dagen efter pilgrimens ankomst till Ekö
slott återvände han ur skogen med nattvardsbägaren i hand.
Den öfverlämnades åt priorn, och alla förundrade sig öfver
uppenbarelsens sanning och botgöringens kraft.

Men med riddar Erland timade en förändring, med hvarje
dag tydligare. Hade han förut stundtals varit dyster, så var
han det nu hela dagen, från morgonen till natten. Han
magrade förfärligt; hans ögon voro insjunkna, hans kinder tomma,
hvarje dag plöjde en fåra i hans panna, hvarje timme göt
olja på den hemska elden i hans blick. Tjänarne darrade,
när han nalkades, fru Helena vågade icke mer fråga hvad
som tärde honom, ty han tycktes likasom ana, när en sådan
fråga sväfvade på hennes läppar, och aflägsnade sig då ur
hennes grannskap. Han var kall för sin makas sorgsna
blickar, skydde hennes smekningar och hade icke ögon för
sin lille son. Sällan talade han ett ord till någon.

Fru Helena yppade för priorn sitt bekymmer öfver herr
Erlands tillstånd och rådslog med honom om hvad som borde
göras till hans räddning, ty ögonskenligt var, att detta
svårmod förde honom med brådskande steg mot grafven. Priorn
beslöt tala öppet med riddaren och ålägga honom en
fullständig bikt.

”Hvilar en synd på din själ, min son? Eller hvad är
det, som gör dig förtviflande? Rufva icke på din smärta!
Ur henne torde annars komma lekamlig och evig död! Fly

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/15/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free