Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grubblaren gick till sin tornkammare, följd, som alltid, af
pilgrimen. Men dessförinnan hade riddaren dolt en välslipad
jaktknif i sin lifrock.
Herr Erland gick till sängs. Sorgbarn lade sig på sin
matta. Sanduret hviskade, vindflöjlarne på taket gnisslade,
insjöns vågor brusade.
Riddaren hade sagt, förrän han lade sig, att han var
mycket trött. Också somnade han genast i sin naturliga
sömn. Det hörde Sorgbarn af hans andedrag.
Då smög pilgrimen till riddarens säng, och hans små
magra händer rörde sig som genomskinliga skuggor öfver
den hvilandes panna ned mot hans bröst ...
Men endast några sekunder. Riddaren satte sig upp.
”Nu verkade kraften hastigt,” sade den lille till sig själf.
”Stig upp och följ mig!” manade hans milda röst.
Riddaren steg upp. Sorgbarn fattade hans hand, förde
honom nedför trappan, öfver det skummande sundet och
in i skogen.
”Det är en ryslig natt,” sade gossen, hvars lockar
fladdrade för vinden. ”Hör, huru det tjuter omkring oss!
Det blåser så kallt. Tänk, om träden falla öfver oss, fader!
Låt oss skynda!”
”Hvart förer du mig?” frågade riddaren betänksamt.
”Till hvem annan skulle jag föra dig än till min moder,
till Singoalla?” sade Sorgbarn, förundrad öfver frågan.
”Singoalla är således din moder?”
”Ja visst ... Hvad du i afton talar besynnerligt!”
Riddaren måtte insett, att hans frågor icke voro rätt
ställda, och att här vore klokare att tiga än tala, ty han
vandrade länge tyst vid pilgrimens sida.
Så kommo de allt djupare in i skogen.
De mörka sönderslitna skyar, som, likt spillror af ett
i stormen förgånget skepp, kringdrefvo på himmelen, läto som
oftast månen gjuta öfver nejden en gul sjuklig belysning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
