Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ty hon såg, att Erland icke kunde bära dem. Han skulle
dö, om splittringen mellan dagens lif och nattens fortginge.
Men vore icke minnet mäktigt nog att förljufva den saknad
hon skulle känna, sedan hon sagt Erland sitt sista
oåterkalleliga farväl och gått för alltid bort ur hans grannskap?
Dock hvarför saknad? Kan icke lifvet varda en dröm, där
inbillningen räcker hjärtat hvad det åtrår, där det förflutna
är en återvunnen verklighet, som lämnar saknaden intet rum?
Ja, Singoalla skulle fördrömma sitt återstående lif. På andra
sidan hafvet, långt bort om stepperna öster ut, är ett land,
där palmer resa sig mot en grönblå himmel och luften är
mättad af söfvande blomsterdoft. Det är hvilans och
drömmarnes land. Där står, uthugget i klippan, ett underligt
tempel, som vaktas af hvitklädde, tigande präster. Där slumra
på mjuka kuddar, i skuggan af portikerna, prästinnor, hvilkas
enda kall är, då tamtam ljuder, att dansa i gulds och pärlors
skrud en dans till offer åt sinnena, skenet, förändringen,
skiftena och att sedan återvända i åskådningen af det eviga
intet. Dit skall Singoalla ställa sin kosa, då hon lämnar
barrskogens land. Där skall hon för palmen tala om granen i
Norden, för lotusblomman om näckrosen och för sig själf
förtälja en ändlös saga om en blåögd yngling och sjunga
denna saga som en vaggsång för sitt hjärta, tills det domnat.
Sorgbarn skall vara gosseprästen i detta tempel, där öfligt
är, att gudens rökverk tändes af en gosse, i hvars skönhet
man tydligen kan läsa förgängelsen. Där skall Sorgbarn i
heliga skrifter, som af prästerna förvaras, få lära urtidens
visdom, innan spådomen gått i fullbordan, som hon läst i
ådrorna på hans ögonlock.
Så hade Singoalla beslutit. Hon hade smyckat sig till
en afskedsfest. Hon var skönare i natt än den dag för tio
år sedan, då Erland första gången såg henne vid skogsbäcken.
Sällheten hade återgifvit henne ungdomsfägringen,
men förandligad och änglalik. Kärleken och offervilligheten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
