Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfvergifva mitt slott och mina ägodelar samt tillbringa mitt lif
som botgörare här i skogen. Detta kan väl icke gifva dig någon
tröst, men det skall hugsvala mig själf, ty att jag är olycklig
känner jag för hvarje ögonblick, ju längre jag betraktar dig,
ju mer det klarnar inom mig, ju bestämdare mina minnen
varda, ju vissare jag öfvertygar mig, att du ... o Gud!... att
du ... ja, jag igenkänner dig, Singoalla ... du min
ungdoms dröm ... min första kärlek ... min maka!”
Förut orörlig som en bildstod lutade sig nu Singoalla
djupare ned öfver sin sons lik, och riddaren hörde, att hon
grät. Då gick han fram, upplyfte henne och slöt henne i
sin famn. Hans bröst häfdes, hans ögon fuktades af tårar,
genom hvilka framglänste blicken af en klarnad ande. Men
denna omfamning var kort; en tanke upplöste den; riddaren
vände sig bort och skred, med handen tryckt mot pannan, ut
ur grottan, och Assim, som följde efter honom genom
klippbrottet, såg honom långsamt vandra in i skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
