- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 15. Viktor Rydberg; Pontus Wikner /
184

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

så vida han icke dött, sedan jag lade honom i tröstarinnans
famn. Gud sände mig en ängel i skepnaden af en kvinna,
som hugsvalande suttit vid din makas dödsläger. Hvem hon
var vet jag icke. Hon har aldrig förr varit sedd i denna
nejd. Hon talade till den döende fru Helena sköna ord och
hugsvalade henne med att ofta nämna ditt namn.”

”Jag vet då hvem denna kvinna är,” sade riddaren;
”och det var i hennes famn du lade min son?”

”Ja, hvad annat skulle jag göra?”

”Är hon nu borta härifrån?”

”Ja, hon följde det främmande folket, eller rättare: det
främmande folket följde henne. Det var förvånande att se:
när hon visade sig första gången för dem, vardt det jubel
bland de förtviflade, stillhet bland de våldsamme, och farsoten
flydde från svedjelandet. Hon är ett högre väsen, och din
son hvilar godt på hennes arm.”

De båda männen vandrade en stund under tystnad bredvid
hvarandra. Riddaren rönte en känsla af tillfredsställelse
däröfver, att han ägde intet mer att förlora, intet
mer att hoppas. Han kände sig ändtligen stå fri emot sitt
öde. Han var sköflad på allt, men knotade ej; det vore
orimligt att i denna förvandlingens, förgängelsens och dödens
värld pocka på en varaktig äganderätt till timlig lycka. Den
som spelar med i sinnelifvets brokiga lek må fatta lekens
mening. Den guldglänsande sky, som simmar i morgonrodnaden,
är i all sin skönhet ej det rätta föremålet för
eviga känslor. Solglittret på vattnets yta, böljan, som höjer
sig och sjunker, suset i ekens krona, vill du afkräfva dem
en evighet, som de icke äga, vill du kristallisera dem i
former, som trotsa förvittring? Hvarom icke, så fordra ej
heller evighet af borgar med torn och tinnar, ej af rikedom
och ära, ej af huslig lycka, ej af något bland allt, hvarefter
den oerfarne griper och hvars bortgång han ägnar onyttiga
tårar. Den, som en gång fått fotfäste på det evigas klippa,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/15/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free