- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 15. Viktor Rydberg; Pontus Wikner /
185

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rädes icke, om världssfärerna brista, himmel och jord
sönderfalla i atomer. Det är endast ett solglitter som slocknat, en
bölja som sjunkit, en susning som förstummats. Riddaren såg
upp till stjärnorna och kände, att hvad helst hans öde, i dem
skrifvet, ännu kunde förbehålla åt en framtid, så skulle han
ej förskräckas mer och ej fröjdas mer: han var fri — fri
emot allt som är företeelse och händelse och tillfällighet och
låter mäta sig med tidens mått. Men bakom företeelserna
hägrade i hans själ ett annat, som ej försvunne med dem.
Hvad Helenas, hvad den lille Erlands, hvad Sorgbarns och
Singoallas försvunna bilder innebure, hvad som symboliserade
sig i deras framträdande och bortgång, det vore något
för döden oåtkomligt eller kanske hellre något, som döden
skulle förklara.

En hemsk bild var natten i skogen, då månskenet darrade
på en blodfläckad klinga, men äfven den bilden förfärade
honom icke mer; han var enig med sig själf därom, att skuld
måste utplånas, och ville gärna, så vidt som skuld på honom
hvilade, låta den stränga vedergällningen taga ut sin rätt.
Han ägde ej en vågskål att väga sin egen andel i sitt lifs
mörka öden, och hade han ägt en sådan vågskål, skulle han
bortkastat henne utan att väga, ty han kände ingen lust att
köpslå, pruta och dagtinga om skuld och vedergällning. Och
han tänkte därvid på en annan symbol — försoningens, och
det var med andakt han lyssnade, då brodern Johannes,
som vandrade vid hans sida, afbrytande tystnaden, sjöng med
sakta röst en vers ur pesthymnen:

Da crucem, clavos, scuticam, coronam,
Lanceam, funes rigidamque mortem
Inter iratam mediare dextram
                        Et mala nostra.
[1]




[1] Vredens Gud! Ditt rysliga gissel sjunker!
        Mellan dig och bäfvande syndare medle
        korset, spjutet, spikarne, dödens smärta,
                                blodiga kronan!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/15/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free