Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Erland Månesköld och brodern Johannes vandrade hela
natten i skogen. Då morgonsolen gick upp öfver ett
landskap, hvars stillhet ingen fågels sång, ingen skällas klang,
ingen vallande herdes lur upplifvade, emedan svarte döden
nyss öfvergifvit det och lämnat tystnaden kvar — då stodo
de båda männen på kullen vid skogsbäcken, och brodern
Johannes sade:
”Således, broder Erland, är det här i denne kulle vi
skola gräfva vår eremitboning.”
”Ja,” sade Erland, ”här skola vi bo.” Han kastade en
blick ned på gräsmattan vid foten af kullen, där ännu invid
bäckens rand dröjde några af höstens sista blommor.
Därifrån sväfvade hans blick inåt skogen i den riktning,
hvarifrån i forna dagar hans själs älskade hade kommit honom
till mötes.
”Gräfva vi här på östra sidan?” frågade Johannes. ”Vi
väckas då af morgonrodnaden och kunna hälsa den uppgående
solen med en morgonpsalm.”
”Nej, broder,” sade Erland, ”om du icke föredrager
den östra sidan, så låt oss välja denna åt väster, åt bäcken
till, där vi kunna bjuda aftonsolen, bilden af vår egen
sjunkande lefnadssol, farväl med hymnen om återuppståndelsens
hopp.”
”Väl, vi välja då den västra sidan ...”
”Om du själf icke hellre önskar den andra ...”
”Nej, nej, gode broder,” sade Johannes och betraktade
med en mild blick den forne riddarens förr så stränga och
bjudande, nu så blida och undergifna ansiktsuttryck.
”Återvändom till klostret för att hämta våra spadar! Och sedan till
arbetet!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
