Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
symboler, som skulle hafva afseende på dem, i hebréernas
uttåg från Egypten, i en kopparorm, som hebréerna uppsatte
på ett kors i öknen, i daggdroppar, som föllo på ett fårskinn,
som en hebreisk krigare för något ändamål hade utbredt på
marken, ja äfven i en sång, som en judisk konung skref till
en af sina hustrur. Men skillnaden är den, att kristianernas
tolkningssätt är mycket godtyckligare än våra filosofers och
Hermiones, och att de judiska sägnerna alls icke bära någon
symbolisk prägel, såsom våra, utan vilja vara rena historiska
berättelser.”
”Men äfven kristianernas tolkningssätt kan vara giltigt,”
sade Hermione, ”ty jag föreställer mig, att de gudomliga
sanningarna symbolisera sig i historiska händelser, likasom
i skaldernas ingifvelser. Du, Ismene, frågade nyss, om det
ej är skalderna, som diktat våra myter för att roa sig och
andra . . .”
”Ja, jag gjorde det, — och nu skall du förklara mig den
saken, Hermione.”
”Jag tror, att månge af våra skalder haft ett högre
syftemål än att roa, att de diktat i pytiskt skalderus, att
myterna äro äldre än de, och att de endast gifvit dem klarare
linjer, lifligare färger. Men äfven när skalden skrifvit
endast för att roa, endast med afseende på skönheten, icke
på sanningen, utesluter detta icke möjligheten, att sanningen,
honom omedvetet, infinner sig och tager sin boning i de
former han skapat, såsom lifsgnistan infann sig i Pygmalions
bildstod. Skalden förhåller sig då till sitt verk som en moder
till det barn, hon gifvit lifvet. Modern är barnets upphof,
men det är icke hon som^bildat tankelagarna för dess själ;
hon är omedveten om dess anlag, känner icke arten af den
ande, som lefver i den späde. Ja, jag tror, att det är omöjligt
att bilda något skönt, utan att däruti ovillkorligt döljer sig
som kärne något sant, hvaraf det sköna är återskenet. Den
sanne konstnärens hand föres ej af honom, utan af en högre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
