- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 15. Viktor Rydberg; Pontus Wikner /
201

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det tycktes, af de praktfulla blommor, som stodo i deras
grannskap vid springbrunnen, ty han stannade framför dessa
och syntes med välbehag njuta af deras doft och färger.

Inledningen till den myt, som Julia hade öfversatt och
Hermione nu uppläste, omtalar, att Narkissos var son af
flodguden Kefissos och den mörklockiga nymfen Leriope,
och att spåmannen Teiresias, tillfrågad om hans framtid, hade
förutsagt, att han skulle uppnå hög ålder endast i det fall att
han aldrig lärde känna sig själf. Narkissos växte upp till en
så vacker yngling, att alla, som sågo honom, förälskade sig
i hans skönhet, men själf hade han endast sinne för jaktens
nöjen och kringsvärmade dagligen i de aoniske skogarne på
spår efter grenhornade hjortar. Bland andra, som brunno
för den likgiltige jägaren, var nymfen Eko. Lönligen smög
hon efter honom, hvarhelst han gick bland klippor och i
skogar, och alltmer uppflammade hennes låga, likasom
facklans svafvel

Fattar med oemotståndligt begär den närmade elden;

men tyvärr, hon förmådde icke ens meddela honom hvad
hon kände, ty af en förtörnad gudamakt var hon drabbad
med det straff, att hon endast kunde eftersäga de sista orden
af hvad andra talat. Förgäfves grep hon de tillfällen, då
äfven denna ringa förmåga kunnat lända henne till godo.
Ropade Narkissos till sin jaktvän: kom! upprepade hon med
smäktande röst samma kom! — men till honom. Som nämndt,
det var förgäfves. Mött med förakt, smög hon till de
grott-uppfyllda bergen, höljde sig med trädens löf och tvinade,
tärd af sin kärlek, bort, så att endast rösten återstod af
hennes väsen. Sedan dess är hon icke synlig mer, men hörd
af alla. Hämnden väntade Narkissos. Han var endast sexton
år, när den händelse timade, som sannade Teiresias’ spådom.
Hörom Ovidius!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/15/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free