Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Mina tankar?” genmälde Ismene, skakande sina lockar
med djupsinnigt utseende, ”jo, vet du, jag har hvälft många,
rätt aktningsvärda tankar om just den stackars Narkissos.
Först och främst ångrar jag, att jag kallat honom narr, ty en
narr dör ej af kärlek — icke ens till sig själf. För det andra
beklagar jag Ekos sorgliga öde. Hon gentog klagoropen kring
den döde, som förskjutit henne; hon gentog dem helt visst
med smärtsammare ton än hon förnummit dem. Hon kände
intet agg, ingen bitterhet, endast kärlek, kärlek in i sista
stunden, den goda ^olyckliga Eko. Men för det tredje bör
detta lära en flicka att icke slösa sina känslor på ett kallt och
likgiltigt föremål, utan spara dem åt ett tacksammare, som
känner sin skyldighet att med suckar och slaftjänst söka
vinna dem . . . Eko, är det icke sant?" ropade Ismene bort
emot aulan.
”Sant!” upprepade genljudet från aulans pelargång.
Ismene klappade händerna af förtjusning och fortfor:
”För det fjärde uppstod hela olyckan däraf, att Narkissos
lefde i en tid, som icke ägde andra speglar än källornas.
Hade Narkissos, liksom jag, speglat sig dagligen allt ifrån
barnskorna, så hade han nog vant sig vid en småningom
tilltagande hygglighet och älskvärdhet . . . Jag kan icke neka.
att jag tycker mycket om att spegla mig,” tillade Ismene och
intog ett bekvämt läge i divanen med båda armarne öfver
hufvudet och blicken på springbrunnens spelande strålar.
”Ismene,” sade Berenike, ”har ej haft mindre än fyra
tankar väckta af Julias verser ...”
”Ja,” inföll Ismene, ”var icke det mycket det?”
”Ovanligt mycket,” svarade Berenike skrattande; ”i
främsta rummet är jag skyldig medgifva det, jag som icke haft
en enda tillräckligt klar, att jag skulle kunna uttala honom.
Ack, jag måste vara mycket tanklös och inskränkt, ty när
jag hör en berättelse, som denna, så lefver jag på hennes
yta, fäster mig så vid gestalterna, deras gärningar och lidan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
