Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dalen, dryaderna, som blomsterstrött honom? De flydde,
och blommorna och stjärnorna tystnade, bergen voro berg,
vågorna ett oroligt vatten, ingenting annat. Än mer: det man
vördade som rätt vardt befunnet orätt, plägsedens heliga band
vardt en dumhet, en förrostad olidlig boja, den yttre lagens
diamantskrift utplånad, ty den enskilde hade funnit lagen i
sig, och själfve Olympen instörtade, begrafvande under sina
spillror onyttige gudar — onyttige, ty förnuftet hade funnit
dem löjlige, ohelige, overklige. Allt var försvunnet, utom
människan själf och filosofiens källa, hvari hon speglade sig.
Som Narkissos hvilade hellenen vid denna källa, åskådande
sin mänsklighet, men lycklig? Nej! Olycklig, trånande,
för-tviflad! Han hvilar där ännu, slående sitt bröst, famnande
den kalla böljan, blickande nedåt, nedåt, ständigt nedåt, medan
omkring honom har uppblomstrat en annan skapelse, öfver
honom öppnats en annan, evig, strålande olymp, och han
hör ej rösten från himmelen, som manar honom: Blicka
uppåt, uppåt! Från skenbilden till den verklige! Du älskar
den sköna, fullkomliga människan. Väl, här är Jag, — Jag
Själf, icke min bild! Du mejslade aningsfullt dina gudar
till likhet med människan. Jag har gjort mer: Jag, den Evige,
har nedstigit till jorden i en människas skepelse. Hvad du
anat och önskat är ju uppfylldt. Kom till mitt bröst! Jag är
sann Gud och sann människa, jag är Världens Skapare,
den Urgamle, Outgrundlige, och se — Jag är äfven din broder,
din älskade broder, Jag har burit ett dödligt, lidande hjärta,
som mätt med klappning tidens slag, i min eviga barm
och detta för att göra dig förtrolig med din Gud, hemvand
i hans famn, som barnet i sin faders. Kom, min älskling
och förstfödde! Räds ej! Dina skulder äro aftvagna med
mitt blod. Jag är icke ett rysligt Öde. Jag är din fader,
broder och förlossare!”
Den okände filosofen hade under dessa ord, uttalade
med eldig hänförelse, stigit upp, hans gestalt, annars böjd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
