- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 15. Viktor Rydberg; Pontus Wikner /
222

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kärlek till det sköna, ljusträngtan och därmed så underligt
enadt sinne för halfdagerns, skymningens, det månsilfrade
töcknets, det drömmande skapelselifvets magi, fann han dock
till sist dessa sin andes kraf oguldna och omöjliga att gälda
i en värld som vår. Lifvets fröjder — hvad han kunde njutit
dem, om han velat; men han vrok dem från sig under
sökandet efter en sanning, som ej låter sig fånga. Sålunda
står han tomhändt och sviken. Hans sinnliga och andliga
böjelser äro lika otillfredsställda. Och i detta läser han
sammandraget af sin saga, medan han nu uppstiger mot sin
lefnads höjd, där vägen börjar luta mot skuggans och
dödens dal.

*



Har du, min läsare, gjort ett liknande rön, så hvad
återstår dig?» Förnam du Fausts törst efter vetande och
kärlek till det väna, hans ljusträngtan och därmed så
underligt enade sinne för halfdagerns, skymningens, det
månförsilfrade töcknets, det drömmande skapelselifvets magi,
men till sist fann dessa din andes kraf oguldna och omöjliga
att gälda i en värld som vår; ägde du hans kraft att njuta
jordens fröjder, men vrakade dem under fikandet efter den
sanning, som aldrig låter fånga sig — äro sålunda både
dina andliga och sinnliga drifter gäckade, när du med
lefnadsvägens höjdpunkt bakom dig börjar stiga ned mot det tysta
djupet, hvad har du då kvar?

Ännu är du stark. Ännu gitter du tömma nöjets bägare.
Men du känner kanske allt för väl, att du ej kan blifva din
tröstlösa kärlek till det sanna och eviga otrogen, att du ej
kan afsvärja att skåda upp till den himmel, som svikit dig.
En gång gripne af denna osaliga kärlek, missakta vi lustan,
äfven i hennes armar. Epikurus’ svin, som aldrig sett
stjärnorna, må, trefvet grymtande, låta sig bortleda af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/15/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free