- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 15. Viktor Rydberg; Pontus Wikner /
228

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det mot solnedgången, men hon var icke hemkommen. Vigg
var ensam i stugan. Tystnad rådde rundt omkring, så långt
heden räckte. Under hela dagen hade icke en bjällra hörts
och icke en färdeman varit sedd.

Vigg låg på knä med armbågarna mot bordet och tittade
ut genom fönstret. Det hade fyra rutor: de tre voro
öfver-vuxna med isblommor, men på den fjärde hade han andats,
så att isen tinat upp. Han väntade på mor Gertrud, som
skulle komma med ett hvetebröd, en pepparkaka och ett
grenljus, ty det var julafton, men ännu sågs hon icke till. Solen
gick ner, och skyarna vid himlaranden lyste som de fagraste
rosor. Öfver hedens snö göt sig ett blekrödt skimmer. Snart
smälte alla färgerna samman i ett fruset blårödt, och fästet
mörknade.

Det mörknade än mer inne i stugan. Vigg gick till
spiseln, där några falnande glöd lågo i askan. Det var så
tyst, att när träskorna på hans fötter klapprade mot golfvet,
tyckte han, att det kunde höras öfver hela heden. Han satte
sig vid spiselkanten och undrade, om pepparkakan, som han
väntade på, hade hufvud och förgyllda horn och fyra ben.
Han undrade också, huru domherrarna och bofinkarna kunde
ha det på julaftonen.

Svårt är att säga, huru länge Vigg suttit så, då han
hörde bjällerklang. Han sprang till fönstret och tryckte näsan
mot rutan för att se hvem det månde vara, ty icke kom mor
Gertrud med bjällror.

Himmelens alla ljus voro tända. De tindrade och
strålade. Långt borta rörde sig något svart på snön. Det kom
närmare, närmare, och starkare, starkare ljöd bjällrornas
glada klang.

Hvem är det som far där? Han håller sig ju icke på
vägen, utan kommer tvärs öfver heden! Vigg visste väl hvar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/15/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free