Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
marna framlyste stundom ljus från någon människoboning.
Vätten hejdade sitt spann invid en liten ladugård.
Mellan stenarna i ladugårdsfoten stack fram ett hufvud
med två glittrande ögon, som fästes på vätten. Det var
tomtormens hufvud, som krökte sig till en artig hälsning. Vätten
lyfte till svar sin pälsmössa och sporde:
”Snok, Snok Ringelstjärt,
säg mig, hvad är huset värdt?”
Tomtormen svarade:
”Fliten bor
här som gäst —
tre kor
och en häst.”
”Det var icke mycket,” sade vätten, ”men det varder
mer, när man och hustru äro idoga. De började med tomma
händer och ha sina föräldrar att stödja. Nå, hur sköta de
korna och hästen?”
Tomtormen svarade:
”Jufret stint och stäfvan full,
Pålle han har mod och hull.”
”Än ett ord, Snok Ringelstjärt: hvad tycker du om
barnen i gården?”
Snok Ringelstjärt svarade:
”Fager mö och glädtig pilt,
pojkens kynne litet vildt,
flickans lynne ljuft och mildt.”
”De skola ha julklappar,” sade vätten. ”God natt nu,
Snok Ringelstjärt! God julsömn!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
